memento mori

På fredag kommer jag att fördubbla antalet begravningar jag har förrättat. Det är inte så svårt, eftersom jag bara haft två ännu. Det är intressant det här med döden. Wikipedia skriver: ”Döden är slutet av jordelivet, en total och oåterkallelig avstanning av vitala funktioner i en biologisk organism.” Själva grunddefinitionen innehåller en öppning för det faktum att det kan finnas liv utöver ”jordelivet”. För inför döden står vi alla maktlösa och aningslösa. Vi vet varken när det sker, eller om det finns något efter döden. Vi vet bara att det sker.

Ofta undviker vi att prata om döden. Till och med ordet undviker vi. ”Gått bort.” ”Finns inte bland oss mer.” Astrid Lindgren och hennes syster brukade uppenbarligen inleda sina samtal med att säga ”Döden, döden, döden, döden.” Så var det ämnet avklarat. Personligen gillar jag den romerska seden att viska memento mori till en nyutsedd kejsare. ”Kom ihåg att du är dödlig.”

Vår tid är begränsad. Ökenfäderna betonar att vi har fått tiden som en gåva. Varje ny stund är en ny möjlighet till omvändelse, till att på nytt vända sig till Gud. Själv kan jag ju fundera på ibland vad jag gör med min tid. Samtidigt kan man faktiskt inte leva som om var dag vore den sista. Vilken stress och ofrid det skulle ge. Nej, snarare tror jag det handlar om förtröstan och tillit. Jag väljer att lita på att jag mest sannolikt lever även imorgon. Och gör jag det inte, väljer jag att lita på det faktum att Gud själv har gått in i döden för att jag ska få leva. Som completoriet brukade avslutas på mina katolska ungdomsläger: ”En stilla natt, och en salig hädanfärd, förläne oss av nåd den allsmäktige.”

Eller som Symeon säger när han får se Jesus: Nu låter du din tjänare gå hem, i frid som du har lovat. Ty mina ögon har skådat frälsningen som du har berett åt alla folk. Ett ljus med uppenbarelse åt hedningarna, och härlighet åt ditt folk Israel. (Luk 2:29-32)

norrfjärdens kyrka och skärtorsdag

Nu har jag äntligen lyckats ta ett par bilder på Norrfjärdens kyrka. På självaste påskafton dessutom, så när jag var inne i kyrkan var altaret m.m. helt avklätt från textilier. Det var ingen större överraskning, eftersom det var jag som ledde skärtorsdagens mässa i kyrkan. Det är i sig en ganska förunderlig gudstjänst. Efter att ha firat Jesu instiftande av nattvarden/eukaristin, förflyttar vi oss så att säga till Getsemane och Jesu bön om att låta bägaren gå förbi om det är möjligt, hans accepterande av det och sedan utlämnandet till översteprästerna. Detta konkretiseras inte genom läsning, men åskådliggörs i slutet av gudstjänsten genom att altaret helt töms på dukar, blommor m.m., samtidigt som ljust blåses ut och lamporna stegvis tonas ner. Under tiden spelade vår organist minst sagt dramatisk musik. När det sen är mörkt och tyst, läser någon Psaltaren 22 (Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?). I vårt fall var det jag och kyrkoherde Charlott som växelläste texten.

Till saken hör också att skärtorsdag är en sådan dag då väldigt många vinnlägger sig om att masa sig iväg till kyrkan. En gammal tradition som faktiskt håller i sig. Hörde om en skärtorsdagsmässa på 60-talet i Skellefteå landsförsamlings kyrka, där ca 800 personer ska ha kommit till nattvard. Det var också på den tid då det fortfarande var många som i princip enbart gick till nattvard en gång per år, på skärtorsdag. I torsdags i Norrfjärdens kyrka var vi ca 120 personer, i väldigt blandade åldrar. Kyrkan var långtifrån proppfull, men så många har jag under mina dryga två månader i Norrfjärden aldrig sett i den kyrkan.

hörnsten

Man kan ju vidare reflektera över den nuvarande bilden, här längst upp. Den är inte så dum, om man på typiskt teologmanér börjar läsa in diverse symbolik i den. För det första tänker jag genast på den ratade stenen som har blivit en hörnsten. Det handlar om Kristus, alltså. Eller om att bygga på ordentlig grund. Eller förklaringens berg, Tabor. Vi befann oss nämligen på nära tusen meters höjd här. Sveriges högst belägna länsväg går alldeles i närheten. Tror inte den är öppen vintertid, där på kalfjället.

Bilden här bredvid visar med stor tydlighet varför vägen stängs av… Tänk vad det ska dreva vintertid! Man ser här också en smärre renhjord som tvingar en v70 att stanna.

Berg är det också gott om i Bibeln. Sinai, Karmel, Golgata m.fl. Så för tillfället lämnar jag fritt för associationer. Testa lite sökningar på bibeln.se för fler kopplingar mellan min bild och den bibliska symboliken.

norrfjärdens kyrka

Stig Strömbergsson diskuterade precis det här med varför man bloggar. En fråga han inte tog upp var dock detta med läsarskara. Just nu är min läsarskara lika med noll. Vi får väl se vad som händer.

Hursomhelst är bilden ovan, trots dess väldigt stiliserade karaktär, faktiskt fotad av mig. Det är en liten stenhög på Flatruet, en bergsplatå i Funäsdalen. Jag och min fru var där på vår bröllopsresa i somras. Egentligen hade jag tänkt ta en bild av min nuvarande arbetsplats. Varför då detta makabra påfund? Vem vill ha en bild av jobbet?

1. Jag är präst.

2. Det betyder att jag till en ganska stor del befinner mig i olika kyrkolokaler, vilket vanligtvis räknas som vackra byggnader.

Det beror alltså inte i första hand på att jag tycker så mycket om mitt jobb. Det handlar ju om en bild, om estetik. Till saken hör dock att jag tycker väldigt mycket om mitt jobb. Till saken hör också ytterligare några komplicerande faktorer:

3. ”Min” kyrka är Norrfjärdens kyrka. Kyrkan i fråga är den andra på platsen, byggd 1967. De flesta tycker att den ser ganska anskrämlig ut. Man vänjer sig, tycker jag.

4. Den gamla kyrkan, till en början omdebatterad och avskydd (byggd 1913) brann ned efter ett åsknedslag 1963. Det finns bilder överallt i församlingens lokaler på den gamla kyrkan. Foton, broderier, vävnader… You name it. Det är en långsam sorgeprocess här, kan man säga. Många församlingsaktiva kommer väldigt tydligt ihåg då den brann. Jag tror det är lite som James Dean. Han hade aldrig blivit så beröd om han inte hade dött så ung.
5. Det finns inga bilder på den nya kyrkan. INGA. Hittar inte ens någon på nätet, vid en snabb googling. Detta måste åtgärdas, bara för att.

Min plan är alltså att ha Norrfjärdens kyrka längst upp på bloggen. Och att ta en bild på den och hänga upp på mitt arbetsrum. Tills vidare får dock världen nöja sig med en dålig mobilkamerabild.