Det här var faktiskt ganska roligt. Jonas Thente skriver på sin blogg på DN om Jesu lidande och död, företagsversionen. Det är intressant det här med olika skildringar av Jesus och i synnerhet passionsberättelsen. Vi har de här väldigt ambitiösa projekten, som Passion of the Christ och Jesus of Nazareth. Men sen har vi de där varianterna som försöker lyfta fram lite mer intressanta vinklar – inte nödvändigtvis sanna eller ens baserad på något annat än en författares fria spekulationer. Men de kan ändå öppna upp nya givande vinklar. Där är förstås Kristi sista frestelse en klassiker. Den fokuserar mest på hur Jesus på olika sätt brottas med att vara både Gud och människa samtidigt, och hur han hela tiden frestas av Satan. Till och med på korset, kommer Satan och lurar honom att stiga ner, att han har lidit tillräckligt. Jesus lever ett helt liv, gifter sig först med Maria från Magdala (som dör ganska tidigt) och lever sedan i ett slags månggifte med systrarna Marta och Maria. När vi når fram till Jerusalems förstörelse några årtionden senare är Jesus gammal, och några av hans gamla lärjungar hittar honom. Han inser plötsligt att den där flickan som han trodde var en ängel, som för honom ner från korset, är Satan själv. Så rycks vi plötsligt tillbaka, och Jesus hänger där på korset igen.
Kanske är det miltals bort från hur det ”egentligen” gick till. Men filmen ger fantastiska insikter i hur vi kan frestas och prövas, och hur hårda frestelserna måste ha varit för den som hade tillgång till den gudomliga makten. Om inte annat så spelar Willem Dafoe Jesus, Harvey Keitel är Judas, och, inte minst: David Bowie är Pilatus! Redan pga detta är filmen sevärd. 
Läs också Matt 4:1-11, det är också en helt fantastisk skildring.
Ytterligare en sådan skildring, som inkluderar både en lömsk och lite humoristisk djävul, och återblickar på Jesu lidande, är Michail Bulgakovs Mästaren och Margarita. Kanske främst porträttet av Pilatus är väldigt intresseväckande.
