LEGO-Datornörd

Sedan ganska många år tillbaka kan jag titulera mig datornörd. Detta har tagit sig lite olika uttryck genom tiderna, men sedan 2004 bygger jag i alla fall mina egna datorer. Det är ungefär hälften så avancerat som det låter – det hela påminner en hel del om lego. Bitar passar bara ihop på ett begränsat antal sätt, och läser man ritningen så är det liksom bara att sätta ihop i rätt ordning. Inget lödande, en del skruvande, och lite påkletande av kylpasta*.

Hursomhelst har jag nu beställt lite nya saker att bygga ihop, alltså byta ut lite gamla prylar i datorn och stoppa in nya. Vad har han då hittat på att köpa? Jo den (moderkort), den tredjen uppifrån (processor) och dessa (ram-minnen, 4Gb).

En rolig detalj är att man numera kan kombinera detta med fascinationen för LEGO och den för datorer. Ehm, ja och den för Star Wars, Indiana Jones och Batman. Alla dessa tre är datorspel där man gjort legokaraktärer av filmkaraktärer, och sedan gjort ett datorspel av detta. Nördigt, någon? Hemskt kul är det i alla fall.

En viss person sa en gång: ”Pär, som är en nörd på så många sätt…” Detta yttrades efter att han upptäckt att jag förutom teologinörd och datornörd även var Star Trek-nörd, varpå han hade lånat en Star Trek-film av mig.

För att nu spinna vidare på nördtemat: Det finns många olika försök de senaste åren att bättre på konfirmationsstatistiken. Eftersom det är rena siffror handlar det om kvantitet, inte kvalitet**. Man anordnar olika resor (själv har jag cyklar runt på tandemcyklar på Gotland i tio dagar med konfirmander), kopplar ihop det med sportaktiviteter (basket, fotboll) m.m. Min tanke blir ju då – ska vi ha ett LAN-konfa? Om ett par veckor släpar några tusen ungdomar (mest iaf) sina datorer till Elmia-hallen i Jönköping för att ägna sig åt konstant spelande i fyra-fem dagar (och nätter…).

Jag förstår om en och annan blir fundersam. Ska vi låta konfirmanderna skjuta ihjäl varandra, eller bomba världen sönder och samman? Överlag skulle jag nog säga att LAN-typerna är av det beskedligare slaget av ungdomar. LAN-partyn tillåter ingen alkohol eller andra droger på området, i synnerhet när minderåriga är välkomna. Innehållet i spelen kan snarast tyckas vara en bakgrund för ett tävlande, en lek. Däremot kan det förstås väcka en hel del intressanta samtal, om man utgår från hur man faktiskt handlar i dessa spel, och relaterar det till hur vi lever våra verkliga liv.

Dessutom får man nog förutsätta att med LAN-konfa blir det inga nätter med mängder av coca-cola, utan en dag inramad av bön och gudstjänst, med regelbundna mattider och lektioner. De tiderna får man väl bryta strömmen till datorerna…

Nå, tål att tänkas på i alla fall.

* Har inget med makaroner och spagetti att göra, utan är ett värmeledande vitt klägg som måste finnas mellan processor och processorkylare för att underlätta värmeöverföringen.
** Kanske skulle man börja föra statistik på hur många som kommit till tro på Jesus? Undrar vad kyrkomötet skulle säga om det…

Familjegudstjänst och barnarbete

Familjen. Familjen!

Idag har jag varit på familjegudstjänst i Bureå kyrka. Tillsammans med ett antal människor som man kan beteckna som min familj, eller i vart fall släkt.

Det är intressant vilka ord vi väljer i kyrkan ibland. Familjegudstjänst är ju ett annat ord för gudstjänst riktad till barn. Sen råkar det vara en hel del föräldrar ditkommenderade* (av sina barn, kan man säga) för att beundra sina små telningar när de framför ”Kungen i djungeln”, ”Större än eiffeltornet” och ”Jag går på livets väg.” Dessutom finns oftast en handfull så kallade ”vanliga församlingsbor”, också kallade regelbundet** (3-4 ggr/månad) gudstjänstgående människor.

Den främsta målgruppen för gudstjänsten är dock barnen. Som samtidigt ofta utgör del av den ”agerande” delen av de gudstjänstfirande, tillsammans med präst, musiker, kyrkvärdar m.m.

Intressanta utmaningar uppstår här. Hur utformar man en gudstjänst som fungerar i det här sammanhanget? Vanligtvis har man i svenska kyrkan dragit slutsatsen att man inte ska fira mässa. Det är väl delvis en kvarleva av att konfirmationen tidigare var det som gav en rätt att ta emot nattvarden. Den 5,5 åring jag satt bredvid vid dagens gudstjänst utbrast glatt alldeles i början av gudstjänsten när psalm 378 började spelas: ”Nu blir det nattvard!” Det blev det inte. Men nattvarden är ett av de mest kroppsliga, konkreta uttrycken för vår tillbedjan och våra gudsmöten, att det inte är konstigt att barn tycker om det.

Utan att gå in på en längre harang om varför jag tycker att varje huvudgudstjänst utan nattvardsgång känns rumphuggen, kan vi kvickt gå vidare med att konstatera att vi genom att fira familjegudstjänst istället för familjemässa just har tagit bort det enda handboksgivna*** momentet där barnen (och föräldrarna) inbjuds till att röra sig utanför sin egen kyrkbänk. Och de flesta som umgåtts med en hög femåringar mer än två och en halv minut vet att detta med att sitta helt stilla i en timme inte faller sig särskilt naturligt.

Om det nu inte är mässa, vad har vi då kvar (enligt handboken)? Tja, ett hopkok av Guds ord och bön. Hur förkunnar man evangeliet för barn och ditsläpade föräldrar? En tumregel är att det barnen gläds åt och förstår, det brukar även föräldrar och de där regelbundet gående begripa. Hur ber man med barn? En bättre variant i mina ögon är: med deras egna ord. Om möjligt att de själva uttalar orden, annars om det har varit möjligt att uppfånga lite av deras tankar kring vad som behöver bes för.

Så långt alltså några tankar från en pastorsadjunkt**** kring kyrkans barnarbete. Ehm, barnverksamhet är nog ett bättre ord.

___________________________________________

* Ditkommenderad/ditsläpad är bara ett konstaterande. Det betyder inte att jag menar att vissa gudstjänstbesökare över 20 skulle vara ovilliga eller ointresserade. Bara att orsaken till att de är där, är att deras barn deltar i barnkör/miniorer/barntimmar eller liknande.
** Man kan naturligtvis säga att den som kommer varje julotta också går regelbundet, bara inte så ofta.
*** Man kan förstås ha andra moment som involverar rörelse i gudstjänsten.
**** Knappt-torr-bakom-öronen-präst.