Om bara några dagar (måndag 9/6) börjar konfalägret på Storstrand. Jag är alltså i full gång med att förbereda lektioner för det. Upptäckarpass, rättare sagt. Det är viktigt vad det heter.
Man kan ju fundera en hel del kring det här med just lektionerna under ett konfirmationsläger. Vad behöver man egentligen veta som konfirmand? Och vad behöver man veta som kristen? Läste nyligen en intressant artikel om detta av Per Beskow. Går att hitta här på Enhetens vänners hemsida.
Åtminstone kan man konstatera att en viss grundläggande kunskap om Gud, treenigheten, Jesu liv, död och uppståndelse, samt den helige Ande, utgör ett slags minimum. Men det kräver varken ett stort intellekt eller lång livserfarenhet för att kunna begripa trons grunder. Snarare handlar det om var man har sitt hjärta. “Sannerligen, den som inte tar emot Guds rike som ett barn, kommer aldrig dit in.” (Mark 10:15)
Jag tycker fortfarande att det är otroligt viktigt med en gedigen undervisning i klassisk kristen tro (med olika trevliga pedagogiska ingångar för den som är bra på det). Men jag tror inte att konfirmationen ska behöva följas av någon slags kontroll av detta kunskapsinhämtande. Man kan ju undra varför vi fortfarande har ett förhör på våra konfirmationsgudstjänster. Rättare sagt – kvarlevan av ett förhör. En redovisning, eller kanske snarare: uppvisning. Att beskådas och applåderas av föräldrar, och att genomlidas av ungdomarna. Är inte huvudpoängen med konfirmationen att få bekräfta sitt dop, att få genomgå denna rit och sändas ut i ett vuxen(/nare) liv?
Min som vanligt väldigt kloka hustru uttryckte det som så, att vi kan väl istället säga att det är en gudstjänst vi gör tillsammans, konfirmander och ledare. Så kan de ungdomar som vill medverka med sång, musik och annat. Inget måste. Det skulle korta ner våra konfirmationsgudstjänster väsentligt. Då faller det sig också ännu mer naturligt att vi slår ihop konfirmationen och nästföljande dags mässa till en enda gudstjänst. Den som ska sändas ut i ett tonårsliv behöver verkligen få stärkas på vägen med vårt viaticum, “vägkosten”.
Så kan konfirmation(sgudstjänst)en bli en dubbel bekräftelse: De får bekräfta sitt dop, säga sitt eget ja till Gud, och församlingen får bekräfta dem som del av gudsfolket.

0 svar so far ↓
Det finns inga kommentarer än...Sparka igång saker genom att fylla i formuläret nedan.