En nörd på så många sätt

Kanske har jag nämnt det tidigare, men hursomhelst: Det har om mig yttrats följande rad en gång i tiden (över vilket jag är ganska stolt). “Pär, som är en nörd på så många sätt…”

Att vara nörd betyder för mig att vara en sån som kan grotta in sig tillräckligt i en sak för att bli lite av en lekmanna-expert på området. Många människor kan nog vara lite nörd på något område. Man skulle kunna kalla det för en hobby också. Att vara en nörd på så många sätt betyder dock att man har grottat ner sig i ett flertal olika områden. Några exempel:

• Teologi-nörd – Jag är präst, och funderar dessutom på att doktorera någon gång i framtiden. Läser mycket bara för att det är intressant. Äger ett trebandsverk i systematisk teologi på tyska. Nej, jag har inte läst hela, men redan att säger lite om nördigheten.
• Science-fiction-nörd – Ett gammalt intresse som inte har minskat med åren. Mycket Star Trek förr. Men Star Gate, Starwars, Battlestar Galactica… Mycket funkar! (Och nota bene – alla de nämnda tv-serierna/filmerna innehåller ordet star i sitt namn. Finns det någon sci-fi serie utan star som jag gillar? Räknas Heroes?)
• Dator-nörd – Det här är kanske en av de nördsidor i mitt liv som jag i nuläget är mest glad över. Anledningen är helt enkelt att det har gett mig många möjligheter att hjälpa andra. På datornördssidor (t.ex. www.sweclockers.com) suckar folk ibland över att alla vill ha deras hjälp med en massa konstiga problem med datorn. Jag försöker se det från andra hållet – en chans att göra någonting bra för någon annan.
• Foto-nörd – En lite försummad sida de senaste åren. Men jag äger faktiskt en gammal analog systemkamera som jag inte använder längre. Och vet mer om fototeknik, kameror m.m. än jag kanske borde med tanke på hur lite (förutom familjesammankomster, vänner som träffas osv) jag håller på med det. Någon dag ska det blir en digital systemkamera också, men min super-zoom-kompakt får duga ett tag till.
• Språk-nörd – Också en sådan sida som jag bejakade mer förut. Men det är roligt med språk, att se ords ursprung, att kunna läsa eller prata på andra språk. Förutom de självklara engelska och svenska talar jag flytande tyska efter ett studieår där (katolsk teologi i Würzburg). Jag har läst franska (mest skolan, minns inte så mycket som jag borde), latin, grekiska och hebreiska (de två sista handlar alltså om att läsa bibelspråken, inte att tala de moderna varianterna på språken).

Narnia rör om mitt känsloliv

Den senaste tiden har jag och min fru befunnit oss på semesterresa. Vi har väl tillryggalagt åtminstone bortåt 300 mil med vår (för oss, dvs 6 år) väldigt nya bil. Längs färden (som involverade både egna små utflykter och sammanträffande med stora portioner trevliga släktingar) ägnade vi oss också ganska mycket åt CS Lewis böcker om landet Narnia. När min fru kör brukar jag ibland praktisera högläsning (eftersom jag, pris ske Gud, inte blir åksjuk av det, som så många andra), och i sommar var det dags för Narnia. I Falun såg vi dessutom den senaste filmatiseringen, dvs Prins Caspian. Så man kan säga att vi har fått lite av en överdos av Narnia.

Vad som kanske fascinerar mig mest är hur CS Lewis lyckats skildra olika sidor av den kristna tron så genomgripande. Även om filmerna ofta försöker lyfta fram andra sidor av berättelserna, t.ex. ägna bortåt en fjärdedel av första filmen (jag har inga absoluta tal, bara en känsla) åt en strid som inte upptog särskilt många rader i boken, kan de liksom inte undvika att ge utrymme åt saker och ting som nästan rör mig till tårar.

Prins Caspian handlar, i mina ögon (och nu talar jag om filmen – vi har inte hunnit till den boken ännu, och det var mer än tio år sedan jag läste den), mycket om detta med att ta emot Guds rike som ett barn. Att lita till Gud, och att det är Gud som ska rädda oss, att vi inte ska gå på egen kraft, utan låta Anden leda oss. Svårt, minst sagt. Ett radikalt annorlunda budskap än det just nu så populära “positiva tänkandet”.*

Yngst av de fyra syskonen i berättelserna är Lucy, och det är också hon som förmår ta emot Aslans budskap, som hela tiden framhärdar i att det är till honom de måste vända sig.

På något vis kan jag ibland röras till tårar av helt vanliga bibelläsningar på en gudstjänst. Predikan kanske inte alls berör mig, nattvarden känns helt vanlig, men en viss psalm eller ett visst bibelord kan väcka väldigt starka känslor, något som jag förknippar med att bli berörd av anden. Lite på samma sätt känns det ibland att läsa berättelserna om Narnia.

________________________________________

* Utan att med detta vilja påstå att positivt tänkande, målbilder och sådana saker skulle vara något dåligt. Men det är inte lösningen på all världens problem.