Dopad

Maja döps av Charlott

På förekommen uppmaning – nu är Maja döpt! Eller dopad som en islänning jag pratade med häromdagen uttryckte saken. Egentligen en slags… Ja, ett språkligt fel blev en slags andlig klarsyn, tänker jag. För är man döpt, då är man på sätt och vis dopad. Man har fått ett andligt tillväxthormon som bereder vägen för en djupare gudsrelation.

Dopgudstjänsten blev väldigt trevlig. 89 personer i kyrkan, varav väldigt många barn. En kompis uttryckte sig så här: ”Jag har aldrig varit på en så här stökig gudstjänst i den här kyrkan.” Och det menade hon positivt. Oftast är det mest vår komministers två större barn som utnyttjar barnhörnan längst bak i kyrkan. I söndags var det överfullt där bak. Vid själva dophandlingen bjöd Charlott in barnen att komma fram och få se närmare vad som hände, och det vågade de flesta.

Efter dopet var det kyrkkaffe i församlingsgården, som vi hade ”förstärkt” med tårta. Så fick vi fira dopet med hela den gudstjänstfirande församlingen. Knappt en stol ledig i hela församlingsgården… Vi blev kvar där ett tag också, och åt etiopisk pepparsås (EFS nationalrätt) med släkt och vänner. Mycket trevlig dag.

Dop

På söndag blir det dop! Maja ska döpas i Norrfjärdens kyrka, i gudstjänsten kl. 11. Här har det bakats tårtor mest hela veckan… Tanken var nämligen att vi ska ”förstärka” det vanliga kyrkkaffet med tårta, så att alla får vara med och fira dopet. Det känns stort för mig som pappa att nu få stå på ”andra sidan om dopfunten” – dvs vara förälder, inte präst. Så får Maja också bli en med-lem i Kristi kropp.

Kom gärna på dopet om du har möjlighet! Det är en fördel med att ha det i den ordinarie gudstjänsten – folk får känna att de ”vågar komma” även om det inte har en officiell inbjudan. Förvisso är alla dopgudstjänster offentliga, men här blir det ännu tydligare.

För övrigt damp ett lyckopiller ner i brevlådan i torsdags. Lyckopiller eftersom det botade torsdagsdepressionen, som en del kallar Kyrkans tidning. Pillret var nummer 2 /09 av Signum. På hemsidan ligger några av artiklarna öppna för nedladdning. Tyvärr inte den (enda) artikel jag hunnit läsa hittills. Avery Dulles (1918-2008) skriver om evolutionsteorin och den kristna tron på ett väldigt intressant sätt. Han kategoriserar tre olika vägar till att få ihop det mellan tron och evolutionen. Ska eventuellt återkomma kring denna artikel senare.

Späckad söndag

Nu är jag ganska slut. Man blir det när man har haft två mässor samma dag, och varit tvungen att befinna sig på en ganska hög nivå av närvaro under rätt så lång tid. Det var dessutom två väldigt olika mässor. Den första var en högmässa som vi petat lite i ordningen på för att det skulle passa bättre med sången. Vi hade en kvartett med väldigt skolade sångare som tillsammans med en cellist och vår organist framförde en mässa för fastetiden av Michael Haydn. Joseph Haydns mindre kände bror. Hursom – det är ju inte hemskt vanligt att en mässa (såsom musikaliskt verk) framförs i en mässa (såsom liturgisk företeelse). Väldigt bra blev det. Och jag predikade över Jesu prövningar i öknen, samt vad de kan säga oss om de prövningar vi möter idag, både som enskilda troende och som kyrka. Litanian sjöng/bad jag förstås.

Den andra mässan var en familjemässa på EFS i Norrfjärden. Den hade sitt ursprung i att jag fick en plötslig nöd (pga en händelse som inte behöver refereras här) över barnen på EFS. De får ju nästan aldrig nattvard, och knappt någon undervisning om något sådant heller. Det förekommer överhuvudtaget väldigt sällan nattvardsfiranden i missionhuset i Norrfjärden. Och orsaken är enkel – deras konsulent/pastor är inte prästvigd. En mycket god predikant dock. Jag erbjöd mig hursomhelst att ta en familjemässa där, eftersom jag idag inte behövde vara i Rosvik kl. 18*. Här frångick jag helt söndagens tema och texter och bjöd istället de närvarande barnen (ca 1-7 år, runt åtta stycken) att komma i koret och sätta sig på en filt med mig, och prata om vad nattvarden är. Att Jesus hade en sista festmåltid med sin vänner, att han bröt bröd och skickade runt vin och sa att det här är min kropp och mitt blod. Att vi får höra ihop med honom när vi gör det, och också höra ihop med varandra. Det blev riktigt trevligt, och väldigt uppskattat. Vid kaffet efteråt blev hamnade jag dessutom i ett väldigt intressant samtal om nattvardens betydelse och frekvens, ”att äta eller dricka en dom över sig”, och så halkade vi dessutom in på detta med helgon i katolska kyrkan… Kul!

Kontentan är att jag känner mig väldigt uppfyllda av dessa härliga gudstjänster (tre-fyra stycken var dessutom på båda), men också lite trött och utpumpad. Får nog ta öronproppar i natt, så jag inte blir väckt av skrik…

————————

* Tjänstgörande präst på söndagar i Norrfjärdens församling har vanligtvis både Norrfjärdens kyrka kl 11 och Rosviks kyrka kl 18.