Varför jag tycker att partipolitiken ska bort i Svenska kyrkan – del 3.5

3.5 Krocken mellan församlingens syfte och partipolitiken

Det var en tanke jag glömde i del 3, som jag ska komplettera med. Församlingens syfte (enligt kyrkoordningen, ”KO”) talar om att en kristen gemenskap ska skapas och fördjupas. Jag skulle vilja påstå att det är en av de mest nödvändiga grunderna för en församling. Det är i denna gemenskap som församlingen har sin utgångspunkt, om vi tittar historiskt. I modern tid har man kunnat bygga en stadsdelskyrka – det har till och med varit del av stadsplaneringen – och sen försökt bygga något utifrån det. Lite omvänt arbetssätt kan man säga. Inte nödvändigtvis dåligt för det.

En kristen gemenskap bygger inte på att vi tycker så mycket om varandra, eller tänker så lika. Den bygger inte på trivsamhetsfaktorn eller alla trevliga människor. Nej, den har sin grund i den gemensamma tron och önskan att få dela den med varandra, komma samman och fira gudstjänst. Skulle den bygga på ovan nämnda vore det en väldigt bräcklig gemenskap. Det betyder inte att den kristna gemenskapen inte kan ha de egenskaperna – folk som har trevligt tillsammans osv. Men den får inte basera sig på det. Risken blir då ännu högre att det, som så många andra grupperingar av människor, blir en gemenskap som sluter sig inåt. Det är en påfrestning för varje grupp att ta emot nya människor. Om det konstituerande för en grupp är att samlas kring Jesus så ska det i alla fall också innebära att vi, precis som han, alltid har dörren öppen utåt, i synnerhet för de som vid första anblick inte tycks passa så bra in.

En kristen gemenskap är heller ingen självklarhet. Bonhoeffer betonar detta väldigt starkt. Gemenskapen är alltid en gåva.

Nåja, om nu en nomineringsgrupp skulle börja tala väldigt tveksamt om det jag kallade (1) i mitt förra inlägg, alltså den gudstjänstfirande gemenskapen, då motsäger man kyrkoordningen. Ja, och Bibeln och den kristna traditionen.* Det råder ibland närmast en skrämselpropaganda kring vad som skulle hända om det nuvarande partipolitiska systemet togs bort (utan närmare tanke på vilka alternativen skulle kunna vara). Man varnar för elitism. Men kyrkan måste kunna ha en kärna, utan exakta gränser, utan att det blir ett hot för den som inte känner sig som en del av kärnan. Kyrkan kan inte vara en serviceinrättning med ett gäng anställda. Då är hon inte längre kyrka.

Kallelsen är, som jag skrev i tidigare inlägg, ett tjänande ledarskap. Kallelsen gäller särskilt de som är satta att leda. Men i förlängningen förstås hela mänskligheten. Och självklart ”kärnan”. Medicinen mot formandet av en elit är mer Jesus. Rince and repeat.

———————————-

* Det skulle nog vara värt att överväga att skriva ett inlägg om detta med tradition någon gång också… Vad menar vi med det? Det har en väldigt positiv laddning för vissa, och negativ för andra.