Varje försök till systematisering av den kristna tron är dömt att misslyckas. En summa theologia på bokstäver och papper har en tendens att förtorka, förstelna… Missförstå mig rätt: Jag älskar ämnet systematisk teologi. Jag tror att det är bra att vi systematiserar den kristna tron, kanske till och med direkt nödvändigt. Men jag tror att det är ”ad hoc”, direkt översatt: ”för detta [ändamål eller tillfälle]”. Tron har ett antal paradoxer som inte går att helt och hållet trycka in i ett system. De spränger snart ramarna. Därför glänser nog teologer som mest när de ”försöker”, alltså ägnar sig åt essäns* form. Karl Rahner, en ganska kantiansk och svårgenomträngd filosof när han systematiserar, blir en lysande, levande teolog och förkunnare när han snarare… Kåserar.
Vad ska man tro på då? Om det nu är så svårgripbart?
Syster Catharina Broomé OP (1923-2007) uttrycker något relaterat i sin bok Katolicismen. Att teologierna varierar genom tiderna – men tron är densamma. Det grundläggande trosbudskapet går aldrig att komma runt. ”Jesus är Herre.” Inte heller trosbekännelsernas (i första hand apostolicum och nicaenum) förklaring. Kunde människan slutgiltigt systematisera tron – ja då vore Gud inte Gud. Det är inte något att förtvivla över, utan en källa till glädje.
—————–
* Franska essayer betyder försöka.
RSS - Posts
