Hubertus har flyttat hem

Hubertus Brandenburg

Min konfirmationsbiskop Hubertus Brandenburg har dött, enligt Dagen. Jag är ju konfirmerad i katolsk ordning, där det i normalfallet är biskopen som konfirmerar. På den tiden (1997, just efter nian) var Hubertus ”Hubbe” Brandenburg biskop i Stockholms katolska stift. Katolska biskopar pensioneras vid 75 års ålder. Han var nog 73 då jag konfirmerades. Dog nu vid nästan 86 års ålder.

Mina minnen av biskop Hubertus:

- En rolig farbror med tysk brytning (minnet som barn, när han besökte vår församling i Skellefteå).
- Engagerad, entusiastisk och varm som person.
- Intresserade sig för oss ungdomar, på den tid jag var engagerad i SUK.
- Intervjun jag gjorde med honom för SUK:s medlemstidning om hans tid i tyska flottan under andra världskriget.

Inför konfirmationen fick vi skriva ett brev till biskopen, där vi skulle berätta om varför vi ville konfirmera oss. Just då trodde jag inte så mycket på Gud, men tyckte att konfirmationsundervisningen var väldigt intressant. Ställde mycket frågor. Tyckte läger var roligt. Och så övertalade mamma mig (inte tvingade, utan övertalade) att genomföra det. ”Man vet aldrig, man kan ha nytta av det en dag i framtiden.” Så rätt hon hade. Nå, de här sakerna berättade jag ganska ärligt om för honom. Det kommenterade han sen vid konfirmationen, och sa att han hade glatt sig åt att läsa mitt intressanta brev.

Nu har Hubertus flyttat hem till sin skapare och frälsare. Ora pro nobis.