Snart 30

Om ca 1,5 vecka passerar jag något som väl av många betraktas som en viktig milstolpe i livet: 30-årsdagen. Jag tänker att det bär med sig en förväntan av att man nu ska vara vuxen, ansvarsfull, ha avklarat studier, börjat arbeta och kanske skaffat fått familj.*

Det här är 2003. Min syster hälsar på mig i Würzburg, under mitt studieår där.

I mitt liv har dock just födelsedagar sällan varit betydelsefulla av den dignituden. Det är andra händelser som har utgjort brytpunkter, händelser utifrån vilka jag mer eller mindre definierat mig själv. Länge såg jag t.ex. mig själv som den där killen som flyttade från Skråmträsk till Umeå och började plugga på universitetet. Då var jag 18. Då var det viktigt att bli självständig, att ha eget boende, att inte längre gå skola utan på universitetet. Under den perioden hade jag också min första längre, mer seriösa relation.

Prästpraktik i Lövånger 2005.

Nästa brytpunkt är svårare att komma på. Tydligt är dock mitt beslut att lämna katolska kyrkan och ge mig in på att bli präst i Svenska kyrkan. Det var ett beslut som hängde samman med flera saker, men det var nödvändigt att inte bara läsa och hoppas på möjligheten att kunna doktorera. För min egen skull behövde mitt liv ny riktning. Det var en av de saker som knuffade mig fram till det beslutet.

070707

Samma år som jag definitivt gav mig in på prästsvängen träffade jag också min fru. I väldigt rask takt tog vi ganska stora beslut. Jag föll på knä och friade efter fem månader, och i samma fas sa hon upp sig från sitt jobb för att kunna följa med mig i det kringflyttande som de sista 1,5 åren av min utbildning krävde. 070707 gifte vis oss!

Biskop Hans Stiglund. Och jag. Januari 08.

Avtackande maj 2010.

I ganska rask takt hände det nu många saker. Ett år i Uppsala på pastoralinstitutet följdes av prästvigning i januari -08. Examen från PIUS var ett avslut. Prästvigningen en början. Direkt efter det placerades jag som pastorsadjunkt i Norrfjärdens församling, där jag också blev kvar ett tag som vik. komminister. Totalt 2,5 år. Lärorikt och roligt, och jag är väldigt tacksam för att ha fått ha kyrkoherden där, Charlott Rehnman, som handledare. En enkel men väldigt djup person. Andlig och jordnära. Prestigelös, icke-auktoritär, men ändå en auktoritet.

Mina barn

Så då två av de mest avgörande händelserna i mitt liv. 22 november 2008 föddes Maja, och 22 oktober 2010 Jacob. Just nu, när de precis har fyllt 3 resp. 1, kretsar livet i väldigt hög grad kring dem. Tid, pengar, engagemang och ork – till största del är det där jag lägger det. Under den här tiden har jag hunnit bli komminister i Skellefteå Sankt Olovs församling, vi har flyttat från Piteå till Bureå, köpt hus m.m. Och snart väntar något otroligt spännade! Jag ska vara föräldraledig i åtta månader, från och med den 2 januari 2012. Så, för att nu göra ett bokslut över de senaste ca 11-12 åren: Det är inte främst 30-årsdagen som för mig innebär något annat, något nytt. Med en fru som är lite äldre än jag, och ett liv som heltidsarbetande småbarnsförälder har jag redan sen ett par år tillbaka sett på mig själv som ca 30. Vi får se hur länge det fortsätter!

_____________________________

* Precis som man inte skaffar barn utan får dem. Minsann. Prova ska ni se.