Många av mina facebookvänner har sista dagarna länkat till följande videoklipp på SVT play:
http://svtplay.se/v/2676717/stolt_over_sin_kyrka
Det handlar alltså om en kille som just blivit prästvigd för Västerås stift som får 1 minut och 50 sekunder i regionala nyheterna att berätta lite kort om varför han blir präst. Märk väl: Mindre än två minuter. Det som flest verkar ha reagerat på är att han svarar “nej” på frågan om han tror på Gud. Det är ju förstås tragiskt om präster inte tror på Gud, men faktum är att det inte är det han i vart fall vill säga. Snarast handlar det om att han inte vill låsas i en viss bild av Gud.
- Tror du på Gud?
[lång tankepaus]
- Förut har jag alltid försökt svara på den där frågan. …men jag pratar inte om min, min privata tro, så gärna. Men för att svara på din fråga, tror jag på Gud, så då blir det ju nästan så att jag måste säga nej. För att om jag säger ja, då kommer jag liksom att bekräfta nån bild du har av Gud, och jag är ganska säker på att just den bilden, den guden tror inte jag på. Men, om man bara såhär ska svara nån på Konsum, tror du på Gud, då blir ju svaret ja i alla fall.
Det är inte så lätt att intervjuas i media. De kanske har pratat om en massa bra saker i en halvtimme, och så blir det det här som de väljer att lyfta fram. Erik verkar försöka uttrycka just detta med olika gudsbilder. För honom, kan jag gissa, är Gud inte en gubbe på ett moln. Med andra ord skulle man kunna säga – frågan är inte om han tror på Gud, utan vilken Gud han tror på. Det får vi aldrig veta, och det hade i mina ögon varit mycket mer intressant. Kanske ägnade de femton minuter åt att prata om det sen?
Nå, ett annat problem är att så som det uttrycks här kan det förstås som ett underkännande av intervjuarens gudsbild. Som Erik inte nödvändigtvis vet så mycket om. Heller.
Summa av kardemumman: Nej, prästen förnekar inte Guds existens, som det uttrycks på en del håll. Han svarar bara på ett lite överkrångligt, och kommunikationsmässigt ostrategiskt, sätt. Ett bättre svar, åtminstone i media, hade väl varit – ja, men…[här följer någon form av utveckling].
Vad jag själv reagerar starkare på är hans tal om folkkyrkligheten i Västerås stift. Så har jag ju också ägnat en del tankemöda åt just folkkyrkan i bland annat uppsatsarbete. Ett av exemplen är drive-in-vigslar. Jag hörde nyligen om drop-in-dop, som försiggick där i trakten. I mina ögon är det här inte en framtidsväg. För att uttrycka sig lite generaliserande: Istället för att jobba med att leda människor in i en djupare gudsgemenskap och kunskap, gör vi kyrka, tradition, Gud och hela paketet till något allt flatare och mer allmänmänskligt, så att alla redan från början tycker det är fint och bra. Fast det väcker inget engagemang i längden, och bygger ingen kristen gemenskap (församling).
Som sagt, det var en grov generalisering som tydligt uttrycker mina åsikter.
Jag håller inte med honom. Men det är ju inget ovanligt – vi tänker olika i prästkåren. Jag tänker att hans sätt att uttrycka sig i intervjun var onödigt krångligt om än välmenat. Men han är nyutexaminerad från akademin och ung (HOST HOST ca två år yngre än jag…), och det är svårt att veta vad som blir av en intervjusituation. Så: jag ber också för honom just nu, för det här kommer leda till ett och annat väl så starkt ord i bland annat kommentarsfälten på facebook. Det har det redan gjort. Jag hoppas att han får en bra start på sin tid som pastorsadjunkt och att Guds helige Ande ska leda honom till oanade djup och en än större kärlek till medmänniskan.
