Virus igen

En månad efter min senaste förkylning ramlade jag dit igen. Vet inte om det var svinflunsan den här gången, men lagom till att jag nu börjar hämta mig har min äkta hälft ramlat dit istället. Jag ska inte gnälla över detta, utan tänkte mest uppdatera lite eftersom det var länge sen sist.

Vår kära dotter, 11 månader idag, går nu för egen maskin. Sen någon vecka tillbaka har hon börjat ta allt mer steg utan stöd, och idag släppte hon till och med min hand. ”Nu ska jag gå själv!” tycktes hon vila säga med den mycket resoluta manövern. Det är inte så svårt att gissa att jag är en mycket stolt pappa.

Har också fått en rolig förfrågan om att predika och tala på en plats där jag knappt varit tidigare. Intressant med uppdrag lite utanför ens vanliga line of business. Eller ja, det är ju mitt område, fast utanför min anställning. Återkommer troligtvis om detta framöver.

Om dagens beslut i kyrkomötet nöjer jag mig med att konstatera att många redan har gett det både ris och ros.

Idag släpptes också Windows 7 officiellt. Ska beställa snart tror jag, när det släppts på svenska. Hade tydligen fler förbeställningar på amazon.com än vad Harry Potter-böckerna haft. Inte illa.

Otäcka virus

Nej, jag har inte svininfluensa. Hade en rejäl förkylning häromnyligen däremot. Otäcka virus i rubriken syftar istället på följande: Microsoft har släppt ett eget anti-virusprogram. Microsoft Security Essentials är helt gratis. Inga hakar. Dessutom slöar det inte ned datorn. Äntligen slipper vi alla dyra och tunga antivirusprogram. Ladda hem, installera (glöm inte avinstallera ditt gamla antivirus först!) och glöm. Det sköter sitt. Avinstallera ditt ”säkerhetspaket” från telia eller glocalnet eller bredbandsbolaget. Kör in det här istället. Bara fördelar.

Nu väntar jag bara på att svenska versionen av Windows 7 ska släppas. Och nej, jag får inte betalt av Microsoft. Tycker bara att det är så bra.

Nördarna anfaller

Under sommaren har jag tittat en hel del på Big Bang Theory, en serie som visats på kanal fem. Serien rider på vågen av att ”nördar är coolt” som det spunnits en hel del på i populärkulturen under 2000-talet. Istället för att ha en enstaka karaktär som står för nördigheten, är det istället nördigheten som är det normala, medan de normala människorna blir avvikande. Åtminstone innanför väggarna i Sheldons och Leonards lägenhet… Huvudpersonerna har olika examina inom fysik, och är nästan helt insnöade på sin forskning. Resten av tiden ägnar de åt science-fiction, TV-spel och trånande efter tjejer som ofta är ganska ointresserade av dem. Helkul om man själv är nörd, och tittat (för?) mycket på Star Trek. Tyvärr verkar de inte ha fler avsnitt just nu, så jag hoppas på att den kommande nya säsongen i USA snart kommer börja visas i Sverige också.

Och på tal om nörd: Läste om supportlinjer i DN idag. Att de ställer frågor medan man sitter i telefonkö, typ: ”har du kollat att strömmen är på, kabeln är i…” De menar att det minskar köerna, men jag undra om det beror på de bra tipsen eller på ren utnötningstaktik. Jag får själv ofta agera support åt vänner och släkt, så jag kan förstå att de ger de tipsen. Många gånger kan lösningen ligga på ett sådant plan. Däremot skulle jag önska att det fanns en gräddfil. Alltså en supportgräddfil dit nördar automatiskt kopplas. Det skulle minska lidandet både för nörden och supporten. De anställer en liten übernörd som får sitta och tala jättetekniskt språk med folk som förstår. Så slipper vi nördar börja med att förklara att vi redan VET att man måste koppla in inte bara strömmen utan också telesladden i ADSL-modemet. Eller ännu värre: Inse att supportpersonen vet knappt ens hälften av vad jag själv vet om hur problemet ska lösas.

Nörd-certifikat någon? Det finns ju datakörkort, så varför inte?

Fotografiskt minne

Altaret i Älvsby kyrka 1970

För någon vecka sedan investerade vi i en riktigt bra scanner. Meningen är att vi ska ge oss på att scanna alla negativ och diabilder våra föräldrar har samlat på sig under årens lopp. Det tar tid, kan man lugnt säga, men resultatet blir bra också. Och det är roligt att se bilder från när man var liten, och när ens föräldrar var unga och befann sig i samma situation som man själv gör nu (läs: småbarnsföräldrar). Här bredvid ett exempel på hur det kan se ut, ca 1970. Det är altaret i Älvsby kyrka.

Mest intressant är förstås bilderna som föreställer människor. Men det kändes lite taskigt att exponera dem här utan att fråga.

Jag har inte fotografiskt minne. Men det är roligt att få minnas med fotografier. Vi har också scannat några bilder från min svärmors barndom, 50- och 60-tal. I helgen ska jag ta med mig lite negativ från mina föräldrar också. Spännande.

Konkurs

För första gången har jag nu drabbats av en konkurs. Det är inte jag som har gått i konkurs, tack och lov, utan en av de större nätbutikerna när det gäller datorprylar. Datorbutiken.com har jag hunnit beställa från ganska många gånger – fler än från de flesta andra. Som datanörd är jag notoriskt otrogen – det seriösa företag som ligger bäst till på prisjakt.nu köper jag från. Ofta har det dock varit just datorbutiken.com.

Och idag blev det KK för dem. Så sent som tisdag förra veckan beställde jag ett grafikkort hos dem. Nästan 900 kronor, som jag inte vet om jag får tillbaka. Och något grafikkort har jag heller inte sett röken av. Surt. Vi får väl se vad konkursförvaltaren säger.

Något betydligt intressantare här i livet: Om en halvtimme går tiden ”ut”. Dvs då har vi passerat beräknat förlossningsdatum. Jag längtar väldigt mycket nu efter att få lära känna detta lilla mirakel som snurrar runt i magen på min kära. Det känns heller inte helt fel att få vara ledig några veckor (har lite sparad semester också) i samband med detta – även om det naturligtvis blir en helt annan ledighet än man varit med om tidigare. I lördags träffade vi också den mest jämnårige av vårt barns kusiner. Två dagar gammal var han, 2,9 kg lätt och väldigt söt. Vi får se hur stor åldersskillnad det blir mellan dem. En vecka, två…? Min systerdotter på 2,5 år får nu också sitt första yngre syskon sin första yngre kusin.* Hon har börjat leka ”bädda ner bäbiskusinen”.

* Där blev det allt lite fel. Som en sann kryptokatolik måste jag ju dock betona att kusin och syskon i princip samma i biblisk bemärkelse.

Ny design

I ett försök att förbättre läsbarheten har jag valt att byta design. Jag märkte att kontrasten var ganska dålig på den förra designen, och dessutom var texten väl så liten. Bilden jag bytt till som rubrikbild är tagen i höst här i Piteå, ute vid en havsvik. Vacker kväll var det. Vad den ska stå för… Tja? Det får man väl meditera över. Kommentera gärna designen, om du händelsevis minns den gamla.

Spore

Jag är inte bara präst, jag är datorspelare också. Det är lite kul att det faktiskt kan ge en del ingångar till att nå fram till konfirmander. Inte så självklart att det går att koppla till förkunnelsen eller så, men man kan i alla fall hitta ett gemensamt intresseområde. Nå, jag brukar läsa på spelsajten fz.se en hel del. De recenserar spel, skriver om nyheter och så. Idag har de ett intressant inlägg om det nya spelet Spore.

Spore går ut på att själv designa en encellig organism och sedan gå via flercellighet till fisk till landlevande till stam till civilisation till rymdfarare. Jag köpte det i princip samma dag det släpptes och är väl inte överförtjust i det, men kul är det i alla fall.

FZ:s inlägg om Spore idag länkar till en sajt som heter antispore.com. Där (tycks det) ondgör sig någon amerikansk ”kristen fundamentalist” över detta med hur datorspelet stöder evolutionsteorin och är mot kreationism m.m. Sällan har jag sett så många kommentarer kring ett inlägg. Alla tycks vilja tycka något kring hur dumma kristna är eller religionens idioti överhuvudtaget. Några vågar säga att de själva är kristna med inte har något emot Spore.

Intressant nog läser några inlägget lite mer noggrant. Och upptäcker att det hela var ett skämt. Likväl fortsätter kommentarstormen. Sant är dock att exempelvis tidningen Dagen har skrivit om spelet, och nämnt just detta med evolution m.m. Man kan förstås fråga sig om det verkligen beskriver evolution, eller om det snarare handlar om en slags intelligent design. Det handlar nämligen inte om survival of the fittest. Du kan designa dina varelser till att se ut i princip hur som helst. Sen om designen alltid är så intelligent är ju en annan fråga.

Personligen så menar jag att vetenskapens beskrivning av världens skapelse (ni vet, big bang och allt det), utveckling (evolutionsläran) och beskaffenhet (biologi, kemi, fysik m.m.) alltid är färskvara. Jag tror absolut att det är den bästa beskrivningen vi har av det hela just nu, och jag har inga problem med att människan skulle ha utvecklats från andra djurarter, ursprungligen encelliga organismer. Däremot skulle jag inte för en sekund vilja vara utan bibelns skapelseberättelser. Det är tack vare dessa vi vet vem vi har att tacka för vår värld och för våra liv. Vad (vem) vårt ursprung är, och vårt mål. Att skapelsen i grunden är god, och att vi måste ta vara på vår omvärld. Vi har ett gigantiskt ansvar som vi bara kan bära med vår skapares hjälp.

Ledig eller gift

På tyska är den officiella beteckningen för ogift ”ledig”. Jag är ledig, men inte på det tyska viset, utan som i fri från arbetsuppgifter ett par dagar. Det blir alltid så konstigt när man är ledig så här mitt i veckan, torsdag-fredag nu. Totalt i osynk med alla andra. Men det hör liksom till mitt yrke.

Predikan är i alla fall skriven. Om nu någon mot all förmodan skulle först gå in här och läsa den, och sedan dyka upp på någon av gudstjänsterna på söndag – ja, det vore ju minst sagt tråkigt. Alltså lägger jag upp den efter söndag. Ett litet förhanstips är det inte blir så mycket server i predikan. Så oroa dig inte, du som inte är så hemma på datorer.

För övrigt har jag nu köpt två stycken såna här:

Det är en hårddiskvibrationsdämpare. Dvs man hänger upp hårddisken (den lilla lagringsenheten inuti datorn) i gummiband, och belönas därpå med en mycket tystare dator, eftersom hårddiskar vibrerar hemskt mycket. Vibrationer fortplantar sig i datorburkens plåt, som då ger upphov till missljud. Nu är servern barmhärtigt tyst.

Server

Nästa söndag ska jag leda högmässan i Norrfjärden respektive söndagsmässan i Rosvik. Det känns kul att få komma igång med lite mer gudstjänstrelaterat arbete igen. Under de två veckor jag har hunnit jobba efter semestern har det mest blivit det vi på kyrkiska kallar förrättningar, dvs dop, vigsel och begravning. Kyrkliga handlingar är ett lite modernare ord. Livsrelaterade riter skulle man också kunna kalla det. Personligen tycker jag nästan bäst om dop. Dop är 1) ett sakrament, dvs ett synligt tecken på Guds nåd; 2) tydligt relaterade till tron, till Jesus – det är inget konstigt att prata om det i den lilla utläggning som brukar dyka upp någonstans i alla sådana här sammanhang; 3) härligt kaotiskt med alla barn; 4) underbart att få hålla de små liven.

Tillbaka till gudstjänster. Det är kul att få rikta in sig på att förbereda predikningar igen. Och nu på söndag är temat ”medmänniskan”, eller ”diakonins dag”. Evangelietexten är extremt inspirerande. Matt 7:12: ”Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem. Det är vad lagen och profeterna säger.” Kort och gott. På klassiskt lutherskt vis kan man fråga sig om detta egentligen är evangelium, eller snarare lag. Som lite reformerad katolik är jag inte säker på att jag vill göra den distinktionen.

Nåja, jag har börjat fundera kring att utlägga GT eller episteltexten istället. Samt fått några allmänna uppslag kring temat. Tänkte ge mig på ett intressant experiment, att skriva ett par uppslag kring detta innan jag hållit själva predikan, och möjliggöra för eventuella läsare (om det finns några) att tycka till om detta, och således påverka min predikan på söndag. En demokratisk predikan, kan man säga.

Medmänniskan - Jesus är den främsta medmänniskan. I kraft av hans medkänsla, hans handlande på jorden under de där ca 30 åren. Men han är också så som människan är ämnad att vara. Gud har blivit människa – en medmänniska, som vi, som visar oss vad vi ska vara, och möjliggör för oss att bli lika honom, att gudomliggöras, helgas, när han får bo i våra hjärtan.

Datornörden – Här tänkte jag mig en ingång där jag anspelar på datorserver, som ju betyder tjänare. Jag har nämligen alldeles nyss byggt en server, baserad på Windows Home Server. Denna server betjänar övriga datorer i hemmet. Sedan koppla till att diakon är ett i grunden grekiskt ord som betyder tjänare. Handlar om att stå i tjänst för sin medmänniska. Men Jesus är den förste diakonen – tjänar oss alla. Bär alla.

Nåt sånt. Jag välkomnar som sagt invändningar, förslag och kommentarer.

LEGO-Datornörd

Sedan ganska många år tillbaka kan jag titulera mig datornörd. Detta har tagit sig lite olika uttryck genom tiderna, men sedan 2004 bygger jag i alla fall mina egna datorer. Det är ungefär hälften så avancerat som det låter – det hela påminner en hel del om lego. Bitar passar bara ihop på ett begränsat antal sätt, och läser man ritningen så är det liksom bara att sätta ihop i rätt ordning. Inget lödande, en del skruvande, och lite påkletande av kylpasta*.

Hursomhelst har jag nu beställt lite nya saker att bygga ihop, alltså byta ut lite gamla prylar i datorn och stoppa in nya. Vad har han då hittat på att köpa? Jo den (moderkort), den tredjen uppifrån (processor) och dessa (ram-minnen, 4Gb).

En rolig detalj är att man numera kan kombinera detta med fascinationen för LEGO och den för datorer. Ehm, ja och den för Star Wars, Indiana Jones och Batman. Alla dessa tre är datorspel där man gjort legokaraktärer av filmkaraktärer, och sedan gjort ett datorspel av detta. Nördigt, någon? Hemskt kul är det i alla fall.

En viss person sa en gång: ”Pär, som är en nörd på så många sätt…” Detta yttrades efter att han upptäckt att jag förutom teologinörd och datornörd även var Star Trek-nörd, varpå han hade lånat en Star Trek-film av mig.

För att nu spinna vidare på nördtemat: Det finns många olika försök de senaste åren att bättre på konfirmationsstatistiken. Eftersom det är rena siffror handlar det om kvantitet, inte kvalitet**. Man anordnar olika resor (själv har jag cyklar runt på tandemcyklar på Gotland i tio dagar med konfirmander), kopplar ihop det med sportaktiviteter (basket, fotboll) m.m. Min tanke blir ju då – ska vi ha ett LAN-konfa? Om ett par veckor släpar några tusen ungdomar (mest iaf) sina datorer till Elmia-hallen i Jönköping för att ägna sig åt konstant spelande i fyra-fem dagar (och nätter…).

Jag förstår om en och annan blir fundersam. Ska vi låta konfirmanderna skjuta ihjäl varandra, eller bomba världen sönder och samman? Överlag skulle jag nog säga att LAN-typerna är av det beskedligare slaget av ungdomar. LAN-partyn tillåter ingen alkohol eller andra droger på området, i synnerhet när minderåriga är välkomna. Innehållet i spelen kan snarast tyckas vara en bakgrund för ett tävlande, en lek. Däremot kan det förstås väcka en hel del intressanta samtal, om man utgår från hur man faktiskt handlar i dessa spel, och relaterar det till hur vi lever våra verkliga liv.

Dessutom får man nog förutsätta att med LAN-konfa blir det inga nätter med mängder av coca-cola, utan en dag inramad av bön och gudstjänst, med regelbundna mattider och lektioner. De tiderna får man väl bryta strömmen till datorerna…

Nå, tål att tänkas på i alla fall.

* Har inget med makaroner och spagetti att göra, utan är ett värmeledande vitt klägg som måste finnas mellan processor och processorkylare för att underlätta värmeöverföringen.
** Kanske skulle man börja föra statistik på hur många som kommit till tro på Jesus? Undrar vad kyrkomötet skulle säga om det…