Benedikt XVI

Utlovade för ett tag sen lite inlägg kring påven och hans förehavanden. Har inte hunnit forska så hemskt mycket i det hela, men här kommer ett par intryck:

• En människa med snorkoll. En sån där ruggig (i positiv bemärkelse) akademiker, ut i fingerspetsarna, som är extremt påläst.
• En av mycket få i kyrkans ledning som fortfarande talar och skriver flytande latin.
• Mån om traditionen – att kyrkan inte ägnar sig åt brott mot vad man tidigare lärt, utan snarare en vidareutveckling, vidaretolkning. Som han ser det ville många i och med Andra Vatikankonciliet göra ganska tvära brott mot vad som tidigare varit. Här har han som ledare för troskongregationen haft en uppgift i att tillrättalägga detta.
• Bayrare. Född och uppvuxen i Bayern, och likt många andra där hjärtligt hängiven sin kyrka.
• Bibelkunnig. Om jag minns rätt är det främst inom systematisk teologi han har gjort sin akademiska karriär. Ändå är det tydligt att han alltid ser till att grunda teologin väldigt tydligt i bibeln. Det står inte i motsättning till traditionen.
• Saknar en del pastoral erfarenhet. Han har inte tjänstgjort som vanlig församlingspräst mer än något fåtal år. Även hans tid som biskop i München och Freising var ganska kort. Säkert har han haft pastoral omsorg om studenter m.m. under sin inom akademin, men just församlingspräst har han inte varit så mycket.
• Strävar efter enhet – vilket ju är påveämbetets uppgift. Enhet främst inom katolska kyrkan. Det var därför han lättade på reglerna kring möjligheterna att fira den gamla latinska liturgin, för att en del grupper (minoriteter*, men ändå) ska kunna känna att de får höra hemma i katolska kyrkan, även fast de har svårt för den ”modernare” mässan. Det var också utifrån detta som exkommunikationen av SSPX hävdes, som ett första steg till försoning. Nota bene: SSPX-biskoparna och prästerna har utifrån katolska kyrkan officiella syn fortfarande inte rätt att utöva sina ämbeten, dvs administrera sakramenten m.m. De är inte ”riktiga” katolska präster och biskopar.
• Inte på långa vägar så ”mot” ekumenik som många har fått för sig. Tvärt om – han talar om oss evangeliska som just kyrkor – inte bara ”ecclesial communitys” som det heter på engelska. Som var ett vanligt uttryck förr. Likväl är det för honom väldigt viktigt att man inte går för fort framåt i ekumeniken. Med detta menar jag att man låtsas som om de skillnader som finns inte fanns, och bara ”kör på” utan att föra något fördjupat samtal. Detta skulle nog i hans ögon ses som ”oansvarig” ekumenik, som i egentlig mening inte överbryggar något, utan istället riskerar offra vitala delar av kyrkans tro. Samtal, gemensamma böner och gudstjänster, m.m. har han definitivt inget emot.

Som sagt, några intryck av min läsning av och om Ratzinger hittills. Jag ser med spänning fram emot dels hans nästa encycklika om tron (de två hittills utgivna handlar om kärleken och hoppet), och dels hans utlovade fortsättning på boken ”Jesus från Nasaret”.

————————————————–

* På tal om att respektera minoriteter – det är ju en grundläggande sak i en demokrati. Och något som den ”demokratiska folkkyrkan” här hos oss tycks ha väldigt svårt för. Det blir en majoritetens diktatur. Men detta var off topic.

Dagens Peter

Tro det eller ej, men en av de trevligare tv-upplevelser på sista tiden för mig hittade jag på Livets Ords hemsida. tv.livetsord.se är en väldigt användarvänlig sida med tillgång till ett stort utbud av material. Sen må det väl vara att Livets ords stil och ibland även innehåll inte tilltalar mig på alla punkter. Som internet- och mediasatsning vet jag dock ingen annan kyrka i Sverige som har kommit så långt.

Vad jag skulle komma fram till var i alla fall, som rubriken antyder, Dagens Peter. Det finns en sökfunktion där på Livets ords mediasida. Sök på ”halldorf” så hittar du en sändning från i maj 2008, där Peter Halldorf är inbjuden och för ett samtal inför publik med Ulf Ekman. Finns också direktlänk (windows media). Väldigt olika personer, men spännande att se hur Ulf snarast tycks vilja ”använda” det här samtalet till att föra in lite av sina nya idéer om de ”historiska kyrkorna” i Livets ord.

Ulf Ekman: Hur skulle du definiera kyrkan, församlingen, Kristi kropp?
Peter Halldorf: Till att börja så tror jag det är oerhört viktigt att det finns bara en kyrka, därför det finns bara en Kristus. [applåder] Sen förmår vi ju inte att synliggöra denna enhet. Enheten kan vi aldrig skapa. Enheten finns i Kristus. I Kristus är den ett faktum.
UE: Vi kan vara mer eller mindre öppna för den.
PH: Vår kallelse och vår uppgift är ju att synliggöra och tydliggöra, alltså att leva ut och ge gestalt åt denna enhet som finns i Kristus, och därför så finns det ingen större skandal, ingen större skandalon* i kristenheten, än kyrkans och de kristnas söndring. Kyrkan består av de på Jesus Kristus troende och döpta.
UE: Punkt slut.
PH: Ja, det skulle jag säga, och den söndring som vi har orsakat, det helande som är nödvändigt, det förutsätter att vi alla går botens väg. Alltså boten innebär ju…
UE: Bot som betyder…
PH: Bot som betyder ordet bota. Läka, hela.

/…/

PH: Boten förutsätter i alla fall tre saker: Den första att jag igenkänner den andres tro. Alltså att den som kanske också tillber Gud, och uttrycker sin tro och tillbedjan annorlunda än mig har samma tro. Jag igenkänner den andres tro. För det andra att jag erkänner den andres tro. Det trejde, det är det allra svåraste. Det är den resoluta viljan att avstå från makt, alla former av makt. Makten som i det här sammanhanget säger: Jamen kom till oss och bli som vi och gör exakt som vi. Då kan vi ha enhet med varandra.

Det finns mycket väldigt intressant i det här. Jag och Lisa har titta på det över två kvällar, inte för att det är så långt (ca en timme), utan för att vår älskade dotter har avbrutit det hela med en skrikstund ett par gånger. Peter Halldorf är lite av en favorit för oss båda. Och vad han säger anspelar ju ganska direkt på Simon Jonssons senaste inlägg. Roligt med oavsedda synergieffekter.

Ett litet smakprov till:

PH: Enheten är trons viktigaste krav.
UE: Kan du förklara det?
PH: Därför att Jesus säger och ber: Jag ber att ni skall vara ett, för att världen ska kunna tro, att fadern har sänt mig. Enligt Jesus är alltså söndringen, splittringen, den avgörande faktorn till att världen inte ser honom och kan tro på honom. Därför är enheten, som jag ser det, trons viktigaste krav.

————————————

* skandalon är grekiska och betyder stötesten.