Akademiens ständige herde

Svenska akademien ska få en ny sekreterare. Det har synts lite överallt i media sista dagarna. Horace, den underbare elitisten, ska lämna vidare uppdraget till Peter Englund. Den senare har kramats ordentligt i kristna media på sista tiden, mest pga en intervju i Dagens månadstidning Svenska journalen. Någon kan kanske fråga sig vilken effekt det har att det väljs en akademiens sekreterare som tror på Jesus. Till saken hör dock att ett ganska stort antal av stolarna hos de aderton innehas av lärjungar. Gunnel Vallqvist, som tydligen är äldst, är ju katolik sedan många år tillbaka. Nyligen utgavs en bok med en samling av några av hennes skrifter, sammanställda av Peter Halldorf. Torgny Lindgren lär ju också vara katolik. Jag har bestämt för mig att det finns fler av Jesu efterföljare bland dem, men jag har inte koll på vilka. Min poäng är i alla fall att akademien redan innan Englunds tillträde av sekreterarposten är ganska kristen, om man nu kan lägga det adjektivet på Svenska Akademien.

Intressant nog använder Englund vid ett par tillfällen i den intervju med sig själv som man hittar på hans blogg termer som snarast får mig att tänka på det jag skrivit som rubrik – akademiens ständige herde (mina kursiveringar fetstilar nedan):

Det är ingalunda något nedgånget pastorat man har att tillträda, utan en stabil och väl fungerande organisation med ett mycket vackert anseende.

- om hans företrädare Horace förmåga.

Tvärtemot vad många tror är den ständige sekreteraren ingen kung över Akademien. Den personen är istället dess främste tjänare, som precis som alla andra ledamöter bara har en röst att lägga i våra diskussioner.

- en herde, inte en herre, som det står på en prästspegel jag har på mitt ämbetsrum. Verbi divini minister är han kanske inte, men minister (tjänare) av verbum (ordet) måste han ju vara när det handlar om just Svenska Akadmien, som ju har uppdraget att värna svenska språket, bl.a.

“Det är bara någon som inte vill ha det här uppdraget som passar för det”

- Här citerar han Gunnel Vallqvist. Jag minns väldigt tydligt hur storebror Stig berättade om hur han tilltalat vår nuvarande biskop av Luleå med något liknande när han uttryckte starka tvivel inför att bli vald till det apostoliska ämbetet. Hans var ett mycket bra val, och detta med att ”inte vilja det för mycket” har en lång tradition inom just biskopsutnämningarna. Som förvisso har ifrågasatts i modern tid. När man skulle välja biskop i Västerås blev det debatt om en kandidat som i mångas ögon exponerat sig lite för mycket.

Akademien får alltså en ny episkopos i maj. Episkopos som ju betyder ungefär ”över-synare” (epi-skopos).

Ny design

I ett försök att förbättre läsbarheten har jag valt att byta design. Jag märkte att kontrasten var ganska dålig på den förra designen, och dessutom var texten väl så liten. Bilden jag bytt till som rubrikbild är tagen i höst här i Piteå, ute vid en havsvik. Vacker kväll var det. Vad den ska stå för… Tja? Det får man väl meditera över. Kommentera gärna designen, om du händelsevis minns den gamla.

Snicksnack

Ibland är det verkligen fascinerande hur media kan vinkla saker. Det finns många allvarliga exempel på detta – det jag dock sprang på alldeles nyss är väl av det klart mindre allvarliga slaget. Dagens nyheter skriver att vi snart ska kunna skriva anteckningar på baksidan av bilden, precis som på gamla analoga bilder (vem gjorde egentligen det? inte jag… hade jag väl hittat åt en bild så såg jag ju vad den föreställde. då var det viktigare att skriva på alla dessa pappersfickor med bilder, så man iaf visste från vilket år den var). Vad det i själva verket handlar om är ett nytt grafiskt system för att tagga* bilder, något som är långt ifrån nytt under solen i den digitala världen.

Att tagga en bild är att lägga till så kallade metadata i bildfilen. När jag tar ett foto med min kamera registrerar den automatiskt en massa data om bilden i den bildfil som skapas. Där står kamerans märke och modell, tidpunkt, vilken brännvid linsen hade, om blixt användes, slutartid, bländartal osv. När jag sedan för över mina bilder till datorn använder jag ett dubbelt tagg-system. Varje bildmapp på datorn heter enligt modellen ”20080830 Konfa-återträff på Storstrand”. Dessutom får mappen och bilderna inskrivet att de är tagna just den dagen. Utöver det kan jag i det (för övrigt utmärkta) program jag använder skriva in var bilderna är tagen och lite om vad som utspelar sig på dem.

Fördelen med att vara noggrann med taggningen är att det går väldigt snabbt att hitta åt bilder man söker. Om jag i sökfönstret i Picasa (ovan nämnda utmärkta program) skriver exempelvis ”mage” hittar jag alla mappar där jag sparat bilder på min frus mage. (Hon är gravid. Så indirekt fotar jag också den efterlängtade lilla krabat vi väntar om ca 2 månader.) Dessutom dyker ett par äldre mappar upp där bilder på min svägerska med likaledes gravid mage finns.

Att Nokia inför en grafisk variant av detta, där det ser ut som om du vänder på bilden, är således att kategorisera som intressant, men knappast värt att blåsa upp som om denna märkning hade varit omöjlig tidigare.

Som utsmyckning bjuder jag idag på en bild som är taggad med ”katolska kyrkan i Luleå.”

* Från engelskans ”tag” som betyder ungefär ”märkning”.

Besatta präster

Ibland dröjer det mellan skrivtillfällena… Nå, tänkte bara säga att jag igår träffade majoriteten av prästerna i Piteå kommun, på en och samma dag. Två kyrkoherdar, en hög komministrar och en pastorsadjunkt. Den främsta anledningen till att det blev så många (dock inte hela anledningen) var att jag var på ”humlans surr”, en liten samtalsgrupp som några präster bildat här i stan. Vanligtvis brukar det innebär att någon väljer en bok som det sedan diskuteras kring samtidigt som man fikar. Den här gången blev det bara fika och samkväm, ingen bok.

Hursomhelst, så är jag själv lite besatt för tillfället. Inte av något ont (eller ja, helt god  är jag ju förstås inte heller, men missförstå mig rätt) utan av min nya kamera. I lördags köpte jag en begagnad digital systemkamera, närmare bestämt en Pentax K10D. Väldigt trevlig kamera, och jag har redan hunnit ta en hel del bilder. Bilden här är ett exempel, återigen Norrfjärdens kyrka. JA, jag fotar andra saker också, men jag försökte hitta en fin bild som dessutom inte lämnar ut någon som inte har bett om att få vara med på min blogg. Norrfjärdens kyrka kan inte säga nej, även om jag frågar. Några båtar kan också få vara med. De säger inte heller nej.

På tal om besatthet (eller kanske inte…) så har ju en ganska tråkig ny ”kyrkostrid” utspelat sig i lokala media (av en viss bloggare kallad ”palt-posten”). Av olika orsaker har Piteå lands och stadsförsamlingar bestämt sig för att gå samman. De ska heta Piteå församling. Norrfjärden och Hortlax vill inte vara med, vilket av vissa inte bemöts med den allra största förståelsen. Nåja, det här blåser nog snart över.