Stilla veckan

Stilla veckan började inte i stillhet för mig, utan med konfirmandträff i Rosviks kyrka 14-19 igår söndag. Söndag, börjar stilla veckan inte på en måndag? Nej, den börjar faktiskt på palmsöndag. Man kan följa Jesu sista vecka dag för dag, i parallell till vår stilla vecka. Det berättade jag om för konfirmanderna. Man hinner inte göra en särskilt djup reflektion kring det på 20-25 minuter, men en viss genomgång blev det i alla fall. Jag följde den version på berättelsen som Markus och Matteus ganska samstämmigt berättar. Ordningen blir inte riktigt densamma om man följer Lukas eller Johannes.

Söndag: Jesus rider in i Jerusalem, på en åsna. Gör genom detta tydliga anspråk, som också reflekteras i människornas rop; Hosianna Davids son! Återvänder på kvällen till Betania.

Måndag: Jesus går in i templet. River ner borden för de som säljer offerdjur och växlar pengar. Menar att hans fars hus ska vara ett bönens hus, inte ett rövarnäste. Tillbaka till Betania igen.

Tisdag: Jesus undervisar i templet, får också frågan om skatt till kejsaren. På väg ut, med utsikt över staden, håller han sitt apokalyptiska tal (ser ut att vara bara för lärjungarna) om templets kommande förstörelse, om tidens slut och om hans återkomst. Återvänder till Betania.

Onsdag: Jesus verkar stanna i Betania denna dag. Han är hos Simon den spetälske, och blir där smord för sin begravning av en namnlös (dvs evangelisten skriver inte vad hon heter) kvinna, med nardusbalsam. Lärjungarna blir upprörda över slöseriet. Jesus säger att hon har gjort något gott. Framförallt har hon förstått vem han är och vad som ska hända med honom, till skillnad från de flesta andra.

Torsdag: Jesus och lärjungarna går in till Jerusalem. De får anvisningar hur de ska hitta en lokal för firandet av den judiska påskmåltiden. I ”övre salen” sker hos ev. Johannes fottvagningen, medan synoptikerna (Matt, Mark, Luk) berättar om Jesu sista måltid, den första nattvarden. ”Gör detta till min åminnelse”. Efter måltiden går de ut till Getsemane trädgård, och Jesus ber och vakar. Under natten kommer Judas med en folkhop ”utsänd från översteprästerna och de skriftlärda och de äldste”. Jesus arresteras, och skickas mellan översteprästerna, den romerske ståthållaren Pilatus och kung Herodes.

Fredag: På morgonen sker den slutgiltiga domen hos Pilatus. Han förs ut till Golgata och korsfästs. Dör efter några timmar på korset. Josef från Arimataia ordnar med begravning, ”innan Sabbaten”.

Lördag: Sabbat. Jesus död.

Söndag: Tidigt på morgonen efter Sabbaten kommer några kvinnor som följde Jesus till graven för att smörja in hans kropp, som seden var. Graven är tom, stenen är borta, och samma dag får flera av Jesu följeslagare möta den uppståndne.

Ikväll är första passionsandakten i Norrfjärdens församling, och på många andra håll också. Uppdelat på ett par kväller under veckan läser vi Jesu lidandes historia. Hos oss har vi gjort det så att en läser ”jesusrösten”, en läser ”berättaren” och en läser ”övriga röster”. Det blir en spännande dynamik i det. På torsdag firar vi nattvardens instiftande. Det brukar vara en väldigt välbesökt mässa. På fredag långfredagsgudstjänst (och i Hortlax kyrka framförs Stabat Mater av Pergolesi!), på lördag natt/sen kväll på många ställen påsknattsmässa (tyvärr inte hos oss) och på söndag morgon påskdagens gudstjänst. Det är underbart att på påsken få ropa: Jesus är uppstånden, Halleluja! -Ja, han är sannerligen uppstånden, Halleluja!

Ta chansen att besöka din kyrka ofta under den här veckan!

mitt-i-konfa-inlägg

Har just mitt lediga dygn från konfalägret. Åstadkommer inte så värst mycket produktivt idag. Det är väldigt skönt att komma hem och få träffa min fru, men jag längtar också tillbaka till lägret. Märklig situation. De är ju helt underbara, de små konfirmanderna, men man blir ganska slut av att vara upp i det hela så länge. Nu är det en vecka kvar av lägret, sen blir det semester för min del.

…och så skulle man ha haft något bra till en lektion om uppståndelsen imorgon. Hm.

Konfaläger

Om bara några dagar (måndag 9/6) börjar konfalägret på Storstrand. Jag är alltså i full gång med att förbereda lektioner för det. Upptäckarpass, rättare sagt. Det är viktigt vad det heter.

Man kan ju fundera en hel del kring det här med just lektionerna under ett konfirmationsläger. Vad behöver man egentligen veta som konfirmand? Och vad behöver man veta som kristen? Läste nyligen en intressant artikel om detta av Per Beskow. Går att hitta här på Enhetens vänners hemsida.

Åtminstone kan man konstatera att en viss grundläggande kunskap om Gud, treenigheten, Jesu liv, död och uppståndelse, samt den helige Ande, utgör ett slags minimum. Men det kräver varken ett stort intellekt eller lång livserfarenhet för att kunna begripa trons grunder. Snarare handlar det om var man har sitt hjärta. “Sannerligen, den som inte tar emot Guds rike som ett barn, kommer aldrig dit in.” (Mark 10:15)

Jag tycker fortfarande att det är otroligt viktigt med en gedigen undervisning i klassisk kristen tro (med olika trevliga pedagogiska ingångar för den som är bra på det). Men jag tror inte att konfirmationen ska behöva följas av någon slags kontroll av detta kunskapsinhämtande. Man kan ju undra varför vi fortfarande har ett förhör på våra konfirmationsgudstjänster. Rättare sagt – kvarlevan av ett förhör. En redovisning, eller kanske snarare: uppvisning. Att beskådas och applåderas av föräldrar, och att genomlidas av ungdomarna. Är inte huvudpoängen med konfirmationen att få bekräfta sitt dop, att få genomgå denna rit och sändas ut i ett vuxen(/nare) liv?

Min som vanligt väldigt kloka hustru uttryckte det som så, att vi kan väl istället säga att det är en gudstjänst vi gör tillsammans, konfirmander och ledare. Så kan de ungdomar som vill medverka med sång, musik och annat. Inget måste. Det skulle korta ner våra konfirmationsgudstjänster väsentligt. Då faller det sig också ännu mer naturligt att vi slår ihop konfirmationen och nästföljande dags mässa till en enda gudstjänst. Den som ska sändas ut i ett tonårsliv behöver verkligen få stärkas på vägen med vårt viaticum, “vägkosten”.

Så kan konfirmation(sgudstjänst)en bli en dubbel bekräftelse: De får bekräfta sitt dop, säga sitt eget ja till Gud, och församlingen får bekräfta dem som del av gudsfolket.

LEGO-Datornörd

Sedan ganska många år tillbaka kan jag titulera mig datornörd. Detta har tagit sig lite olika uttryck genom tiderna, men sedan 2004 bygger jag i alla fall mina egna datorer. Det är ungefär hälften så avancerat som det låter – det hela påminner en hel del om lego. Bitar passar bara ihop på ett begränsat antal sätt, och läser man ritningen så är det liksom bara att sätta ihop i rätt ordning. Inget lödande, en del skruvande, och lite påkletande av kylpasta*.

Hursomhelst har jag nu beställt lite nya saker att bygga ihop, alltså byta ut lite gamla prylar i datorn och stoppa in nya. Vad har han då hittat på att köpa? Jo den (moderkort), den tredjen uppifrån (processor) och dessa (ram-minnen, 4Gb).

En rolig detalj är att man numera kan kombinera detta med fascinationen för LEGO och den för datorer. Ehm, ja och den för Star Wars, Indiana Jones och Batman. Alla dessa tre är datorspel där man gjort legokaraktärer av filmkaraktärer, och sedan gjort ett datorspel av detta. Nördigt, någon? Hemskt kul är det i alla fall.

En viss person sa en gång: ”Pär, som är en nörd på så många sätt…” Detta yttrades efter att han upptäckt att jag förutom teologinörd och datornörd även var Star Trek-nörd, varpå han hade lånat en Star Trek-film av mig.

För att nu spinna vidare på nördtemat: Det finns många olika försök de senaste åren att bättre på konfirmationsstatistiken. Eftersom det är rena siffror handlar det om kvantitet, inte kvalitet**. Man anordnar olika resor (själv har jag cyklar runt på tandemcyklar på Gotland i tio dagar med konfirmander), kopplar ihop det med sportaktiviteter (basket, fotboll) m.m. Min tanke blir ju då – ska vi ha ett LAN-konfa? Om ett par veckor släpar några tusen ungdomar (mest iaf) sina datorer till Elmia-hallen i Jönköping för att ägna sig åt konstant spelande i fyra-fem dagar (och nätter…).

Jag förstår om en och annan blir fundersam. Ska vi låta konfirmanderna skjuta ihjäl varandra, eller bomba världen sönder och samman? Överlag skulle jag nog säga att LAN-typerna är av det beskedligare slaget av ungdomar. LAN-partyn tillåter ingen alkohol eller andra droger på området, i synnerhet när minderåriga är välkomna. Innehållet i spelen kan snarast tyckas vara en bakgrund för ett tävlande, en lek. Däremot kan det förstås väcka en hel del intressanta samtal, om man utgår från hur man faktiskt handlar i dessa spel, och relaterar det till hur vi lever våra verkliga liv.

Dessutom får man nog förutsätta att med LAN-konfa blir det inga nätter med mängder av coca-cola, utan en dag inramad av bön och gudstjänst, med regelbundna mattider och lektioner. De tiderna får man väl bryta strömmen till datorerna…

Nå, tål att tänkas på i alla fall.

* Har inget med makaroner och spagetti att göra, utan är ett värmeledande vitt klägg som måste finnas mellan processor och processorkylare för att underlätta värmeöverföringen.
** Kanske skulle man börja föra statistik på hur många som kommit till tro på Jesus? Undrar vad kyrkomötet skulle säga om det…